tisdag 15 september 2015

Örnens fråga

På utsträckta vingar med vinden
flög örnen i cirklar en dag
han tänkte på jorden och himlen
och undrade så, vem är jag?
Då styrde han näbben mot skogen
och flög över mosse och sten
och träffade högt i en grantopp
en uggla som satt på en gren


Men ugglan var svarslös och stilla
med klotrund och inåtvänd blick
hon rullade sakta med huvet
och sa med en menande nick
Hör efter hon fisken i havet
hos måsarnas skränande flock!”
så knep hon ihop sina ögon
och somnade in som en stock


Och vattnet var fullt utan fiskar
det var stimmiga stim överallt
men ingen av dom ville svara
och havet var ändlöst och salt
och utskrattad blev han av måsar
och modlös han irrade runt
Men vem han än mötte att fråga
så svarade alla med strunt


Då hördes en röst vid hans sida
Jag kommer, jag kommer med bud
En duva helt orädd för örnen
kom strålande glad ifrån gud
Förtroligt den viskade stilla
låt inte ditt tvivel få gro
vår herre har skapat oss alla
han vill bara att du ska tro



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar